Beroende av Facebook's "Share"-funktion, Twitter-fitta OCH bloggare; en sann textbaserad exhibitionist in the making.
Detta känns inte helt ok, så funderar på om det kanske kan vara dags att låta bloggen gå, då jag ändå aldrig orkar uppdatera den.
Eller?
Ger det lite betänketid så självförtroendestärkande protestkommentarer hinner ramla in (right).
TTFN!
måndag 24 augusti 2009
måndag 29 juni 2009
...
Jag är redo att ge upp.
Jag vill verkligen inte, men jag klarar inte av att leva såhär heller.
Ett litet problem till och jag kommer med all säkerhet gå i bitar.
Just nu har jag att göra med Arbetsförmedlingen, Arbetsmarknadstorget (Soc), CSN, Försäkringskassan, ett aktivitetsprogram och tre komvuxskolor, och det känns som alla har gått ihop och bestämt sig för att göra mitt liv till ett rent helvete.
Så här känner jag mig, och har gjort varje dag senaste månaderna:
Jag är född till att misslyckas. En värdelös människa och familjens svarta får. Den som aldrig nånsin kommer klara att skaffa sig en utbildning eller ett jobb.
Jag skulle lika gärna kunna lägga mig ner och vänta på att dö, för oavsett om jag fortsätter kämpa eller ger upp, kommer utgångsläget vara detsamma: totalt misslyckande.
Jag vet att jag inte är den enda människa i världen som har problem, och självklart förstår jag att det här bara är en piss i havet jämfört med den vardag en del måste handskas med, men helt ärligt så skiter jag fullständigt i det för tillfället. Hur ska jag kunna hjälpa någon annan om jag inte ser till att överleva själv först?
Har inte bloggat på länge, det lär dröja innan jag gör det igen och jag tror att skälet till det härmed är ganska uppenbart.
... och snälla; inga kommentarer, sms eller telefonsamtal som innehåller fraser som "Finns det nåt jag kan göra?" eller "Jag finns här för dig".
Jag vet redan att ni finns där för mig, och det faktum att ni står ut med att jag gömmer mig från världen när jag mår dåligt är guld värt.
Det finns inget annat ni kan göra, och det är helt ok. Ok?
Jag vill verkligen inte, men jag klarar inte av att leva såhär heller.
Ett litet problem till och jag kommer med all säkerhet gå i bitar.
Just nu har jag att göra med Arbetsförmedlingen, Arbetsmarknadstorget (Soc), CSN, Försäkringskassan, ett aktivitetsprogram och tre komvuxskolor, och det känns som alla har gått ihop och bestämt sig för att göra mitt liv till ett rent helvete.
Så här känner jag mig, och har gjort varje dag senaste månaderna:
Jag är född till att misslyckas. En värdelös människa och familjens svarta får. Den som aldrig nånsin kommer klara att skaffa sig en utbildning eller ett jobb.
Jag skulle lika gärna kunna lägga mig ner och vänta på att dö, för oavsett om jag fortsätter kämpa eller ger upp, kommer utgångsläget vara detsamma: totalt misslyckande.
Jag vet att jag inte är den enda människa i världen som har problem, och självklart förstår jag att det här bara är en piss i havet jämfört med den vardag en del måste handskas med, men helt ärligt så skiter jag fullständigt i det för tillfället. Hur ska jag kunna hjälpa någon annan om jag inte ser till att överleva själv först?
Har inte bloggat på länge, det lär dröja innan jag gör det igen och jag tror att skälet till det härmed är ganska uppenbart.
... och snälla; inga kommentarer, sms eller telefonsamtal som innehåller fraser som "Finns det nåt jag kan göra?" eller "Jag finns här för dig".
Jag vet redan att ni finns där för mig, och det faktum att ni står ut med att jag gömmer mig från världen när jag mår dåligt är guld värt.
Det finns inget annat ni kan göra, och det är helt ok. Ok?
fredag 1 maj 2009
Voff
La familia är samlad i soffan och tittar på årets kanske mest falskreklamerade tv-program; "Humorgalan".
Ett smart drag kanske, att fånga familjen Svensson en fredagskväll med handen i chipsskålen medan dom visar svältande kids på fetskärmarna, men att det skulle vara "humor"? Knappast, om man inte är jävligt twistad... (käft!)
Hursomhäst! Det HÄR är iaf roande:
När jag skulle släpa mig iväg till affären tidigare idag möttes jag vid hissterminalen av just hissen.
"Åhå!", tänkte jag och klev in. Glädjen byttes dock snart ut mot irritation då jag upptäckte att någon tryckt på precis alla knappar på panelen i sann "Här får du mera"-anda, och hur frenetiskt jag än bankade på "E" färdades jag mot åttonde våning.
Muttrar lite, kliver av, kliver ut och... what the hell? Där i hörnet, alldeles sådär bara, sitter en liten söt plastschäfer med kombinerad mat/vattenskål.
Helt underbart! De rika, snobbiga torrbollarna på Eriksbergsgatan 12 HAR HUMOR!
Detta räckte helt och hållet för att göra min dag.
Nedan följer ett gäng foton, och för att ta död på eventuella rykten om att vi här skulle ha ett liv, kan jag avslöja att bilderna är tagna vid tre olika tillfällen :)
Fido när jag först fann honom.
Besök #2 för att visa los sambos - rosett och
tuggben är från oss.
Sista (?) besöket - Skrin matar.
Ett smart drag kanske, att fånga familjen Svensson en fredagskväll med handen i chipsskålen medan dom visar svältande kids på fetskärmarna, men att det skulle vara "humor"? Knappast, om man inte är jävligt twistad... (käft!)
Hursomhäst! Det HÄR är iaf roande:
När jag skulle släpa mig iväg till affären tidigare idag möttes jag vid hissterminalen av just hissen.
"Åhå!", tänkte jag och klev in. Glädjen byttes dock snart ut mot irritation då jag upptäckte att någon tryckt på precis alla knappar på panelen i sann "Här får du mera"-anda, och hur frenetiskt jag än bankade på "E" färdades jag mot åttonde våning.
Muttrar lite, kliver av, kliver ut och... what the hell? Där i hörnet, alldeles sådär bara, sitter en liten söt plastschäfer med kombinerad mat/vattenskål.
Helt underbart! De rika, snobbiga torrbollarna på Eriksbergsgatan 12 HAR HUMOR!
Detta räckte helt och hållet för att göra min dag.
Nedan följer ett gäng foton, och för att ta död på eventuella rykten om att vi här skulle ha ett liv, kan jag avslöja att bilderna är tagna vid tre olika tillfällen :)
Fido när jag först fann honom.
Besök #2 för att visa los sambos - rosett och
tuggben är från oss.
Sista (?) besöket - Skrin matar.
måndag 20 april 2009
Crazy fan...
That's it; jag skaffar dreads. Alternativt i ental, naturen får ha sin gång.
Ett par dygn framför Fubar och Maxtor Jr har skapat (årets underdrift:) en liten hårrelaterad oreda, som jag inte har ork nog att reda ut just nu. Gissningsvis kommer energin komma tillbaks lagom tills det är försent...
Om någon misstycker är det bara att dyka upp. Bring spraybalsam. MYCKET spraybalsam.
Och morfin.
Ett par dygn framför Fubar och Maxtor Jr har skapat (årets underdrift:) en liten hårrelaterad oreda, som jag inte har ork nog att reda ut just nu. Gissningsvis kommer energin komma tillbaks lagom tills det är försent...
Om någon misstycker är det bara att dyka upp. Bring spraybalsam. MYCKET spraybalsam.
Och morfin.
tisdag 14 april 2009
Sjuka fiskar och mjukisvaginor
Jiah! Med datorbordsskruvar upphittade påbörjades idag leken med byggsatsen från helvetet.
Mitt jobb var att först identifiera delarna, för att sedan övervaka arbetet från kontoret (sängen).
Teknik-Duplo
Nu kanske jag framstår som lite dryg och jävlig som låter mina kära roomies slita medan jag bara tittar på, men det finns två mycket goda skäl till detta:
1. Jag är fruktansvärt ohändig.
2. Mina nya "husdjur" var sjuka och behövde avlivas.
Närmare förklaring? Laddade ner ett animerat wallpaper med korallrev och fiskisar som simmade omkring, och detta drog med sig nån skit så inom en timma var min älskling segare än... hehe, ja; McRiés dator ("Woah? Woah?! WOAH!")... ;)
Kan dock glatt meddela att både Krille, Skrin och AVG klarade sina tilldelade uppgifter med bravur, så Maxtor JR är frisk å kry och datorbordet är så gott som klart!
Förövrigt är det en alldeles underbar dag. Har varit på fantastiskt humör ända sen jag kom hem från dårhuset (Arbetsförmedlingen), eftersom jag insåg att mitt beslut att plugga till hösten innebär att jag slipper hänga där var och varannan dag i fortsättningen.
Ska ju givetvis fortsätta söka jobb och hoppas på att fånga min drömarbetsgivare, men med tanke på hur det gått hittills sitter jag inte och håller andan. Så utbildning it is.
Mkay... what else?
Jo! Fick en helt sanslöst horribel present av Marié igår. Jag vet att tanken var god, och hon sa till och med "Puss" när hon räckte över påsen, men näää... nääääää.
Kan fortfarande inte se den här prylen på min säng...
Blev anklagad för att ha dålig humor och för att vara sjuk, men det är smällar man får ta.
Det där är INTE en pussmun! ^^
Mitt jobb var att först identifiera delarna, för att sedan övervaka arbetet från kontoret (sängen).
Teknik-Duplo
Nu kanske jag framstår som lite dryg och jävlig som låter mina kära roomies slita medan jag bara tittar på, men det finns två mycket goda skäl till detta:
1. Jag är fruktansvärt ohändig.
2. Mina nya "husdjur" var sjuka och behövde avlivas.
Närmare förklaring? Laddade ner ett animerat wallpaper med korallrev och fiskisar som simmade omkring, och detta drog med sig nån skit så inom en timma var min älskling segare än... hehe, ja; McRiés dator ("Woah? Woah?! WOAH!")... ;)
Kan dock glatt meddela att både Krille, Skrin och AVG klarade sina tilldelade uppgifter med bravur, så Maxtor JR är frisk å kry och datorbordet är så gott som klart!
Förövrigt är det en alldeles underbar dag. Har varit på fantastiskt humör ända sen jag kom hem från dårhuset (Arbetsförmedlingen), eftersom jag insåg att mitt beslut att plugga till hösten innebär att jag slipper hänga där var och varannan dag i fortsättningen.
Ska ju givetvis fortsätta söka jobb och hoppas på att fånga min drömarbetsgivare, men med tanke på hur det gått hittills sitter jag inte och håller andan. Så utbildning it is.
Mkay... what else?
Jo! Fick en helt sanslöst horribel present av Marié igår. Jag vet att tanken var god, och hon sa till och med "Puss" när hon räckte över påsen, men näää... nääääää.
Kan fortfarande inte se den här prylen på min säng...
Blev anklagad för att ha dålig humor och för att vara sjuk, men det är smällar man får ta.
Det där är INTE en pussmun! ^^
söndag 5 april 2009
To the Max
Jag har varit lite smådålig på att blogga det senaste.
Detta har dock en helt naturlig förklaring; jag är inte bara tråkig, jag är jävligt lat också.
Senaste veckorna har iofs varit relativt händelserika, men har inte riktigt haft ro till att sätta mig och skriva om det.
Plats för Neasaker i allmänhet har det också varit brist på en period nu. Är alldeles för duktig på att ge den tiden och energin till mina vänner (ja, jag är en alldeles fantastisk människa) och deras projekt, istället för att ta tag i mina egna.
Sen antar jag att en hel del tid spenderas med kärleken också.
Japps, slut på singellivet tydligen. Yours truly har gått och skaffat pojkvän.
... åtminstone om man skall tro mannen som firar 1:a april året runt.
Har visserligen slutat bli förvånad, men det innebär ju knappast att det inte är irriterande.
Visst, det spelar ingen roll så sätt; jag ger blanka fan i om folk tror att jag är singel eller inte, men jag trivs inte med att någon går omkring och pratar om mig och hittar på saker.
Dessutom förlorar man kramar från sina vänner när dom tror att man är upptagen, och jag tycker om att kramas! En ordentlig kram är ett alldeles fantastiskt sätt att visa sina nära och kära lite värme och omtanke.
Där stannar det dock. En kindpuss eller ”jag bryr mig om dig”-puss på huvudet kan väl vara ok, men avskyr när man attackeras av den vanligt förekommande fulla tjejkompisen man inte sett på länge, och denna i princip försöker hångla upp en som alternativ till en hälsningsfras. Jag finner inget intresse i tjejer över huvud taget - varför i helvete skulle jag då vilja dela saliv med en sådan? Plus att många av dom har läppstift... usch.
Fast tar en fyllekyss framför handhållning vilken dag som helst.
Hålla handen är helt underbart när man är förälskad, men det finns inte mycket som gör mig så obekväm som när någon bekant/polare/vän försöker göra det. Känner mig helt utlämnad och otrygg. Nästan som att bli fasthållen. Gäller dock inte troll och lillebror.
Jajaja, hur som helst!
Nu tänker jag ta mig tid att göra lite vettiga saker.
Innan veckan är slut ska jag ha hunnit med följande:
• Städa mitt rum
• Förbättra CV
• Söka skola inför hösten
• Göra klart brorsans startsida
• Hitta skruvarna till datorbordet så jag slipper ryggskott
• Äta mer frukt så jag slipper skörbjugg
• Göra NÅNTING för ThisSideDown.se
• Skriva en ”To the Max 2.0”-blogg, eftersom jag helt kom från ämnet nu. Hang in there, Mr. Gul!
• Rädda militärbyxorna jag så fint ”förstörde"
• Höra av mig till dom vänner jag gömt mig för ett tag
Därsom. Får duga sålänge.
Ta!
Detta har dock en helt naturlig förklaring; jag är inte bara tråkig, jag är jävligt lat också.
Senaste veckorna har iofs varit relativt händelserika, men har inte riktigt haft ro till att sätta mig och skriva om det.
Plats för Neasaker i allmänhet har det också varit brist på en period nu. Är alldeles för duktig på att ge den tiden och energin till mina vänner (ja, jag är en alldeles fantastisk människa) och deras projekt, istället för att ta tag i mina egna.
Sen antar jag att en hel del tid spenderas med kärleken också.
Japps, slut på singellivet tydligen. Yours truly har gått och skaffat pojkvän.
... åtminstone om man skall tro mannen som firar 1:a april året runt.
Har visserligen slutat bli förvånad, men det innebär ju knappast att det inte är irriterande.
Visst, det spelar ingen roll så sätt; jag ger blanka fan i om folk tror att jag är singel eller inte, men jag trivs inte med att någon går omkring och pratar om mig och hittar på saker.
Dessutom förlorar man kramar från sina vänner när dom tror att man är upptagen, och jag tycker om att kramas! En ordentlig kram är ett alldeles fantastiskt sätt att visa sina nära och kära lite värme och omtanke.
Där stannar det dock. En kindpuss eller ”jag bryr mig om dig”-puss på huvudet kan väl vara ok, men avskyr när man attackeras av den vanligt förekommande fulla tjejkompisen man inte sett på länge, och denna i princip försöker hångla upp en som alternativ till en hälsningsfras. Jag finner inget intresse i tjejer över huvud taget - varför i helvete skulle jag då vilja dela saliv med en sådan? Plus att många av dom har läppstift... usch.
Fast tar en fyllekyss framför handhållning vilken dag som helst.
Hålla handen är helt underbart när man är förälskad, men det finns inte mycket som gör mig så obekväm som när någon bekant/polare/vän försöker göra det. Känner mig helt utlämnad och otrygg. Nästan som att bli fasthållen. Gäller dock inte troll och lillebror.
Jajaja, hur som helst!
Nu tänker jag ta mig tid att göra lite vettiga saker.
Innan veckan är slut ska jag ha hunnit med följande:
• Städa mitt rum
• Förbättra CV
• Söka skola inför hösten
• Göra klart brorsans startsida
• Hitta skruvarna till datorbordet så jag slipper ryggskott
• Äta mer frukt så jag slipper skörbjugg
• Göra NÅNTING för ThisSideDown.se
• Skriva en ”To the Max 2.0”-blogg, eftersom jag helt kom från ämnet nu. Hang in there, Mr. Gul!
• Rädda militärbyxorna jag så fint ”förstörde"
• Höra av mig till dom vänner jag gömt mig för ett tag
Därsom. Får duga sålänge.
Ta!
lördag 14 mars 2009
”Fuck”, däremot...
”Fuck”, däremot...
... må vara lite fjantigt, men förjävla upplyftande när det används på rätt sätt. Tillexempel när det förekommer i musik.
Var precis ute på en liten kort rensa tankarna-runda i hamnen, och det är nästan löjligt hur mycket gladare och hoppfullare jag känner mig bara av att få lyssna på lite tuffmetal.
Följande fuckhits hanns med:
Laid to rest, LAMB OF GOD
(“See who gives a fuck!”)
Terrorize, CAVALERA CONSPIRACY
(“Fuck art/this/that/them – let’s kill!”)
Frontlines, SOULFLY
(“I don’t give a fuck, you don’t give a fuck, they don’t give a fuck – get back in the front”)
Killing in the name, RAGE AGAINST THE MACHINE
(“Fuck you; I won’t do what you tell me!”)
Och så den nästan finaste…
Inflikted, CAVALERA CONSPIRACY
(“Inflikted - show no mercy, muthafuckin’ wicked!”)
Där satt den. MUTHAFUCKIN’ WICKED!
Som sagt, det är ganska barnsligt att en sån enkel och töntig grej lyfter upp mitt sinne, men jag klagar inte. Sen är det visserligen lite frustrerande att jag i min hjärna skriker med så högt och inlevelsefullt att jag ibland har svårt att hålla det till en mimkonst. Kan bli lite onödigt mycket liv om man gapar till nåt tourettesliknande inne på Coop...
... men å andra sidan; I don’t give a FUCK! ;)
... må vara lite fjantigt, men förjävla upplyftande när det används på rätt sätt. Tillexempel när det förekommer i musik.
Var precis ute på en liten kort rensa tankarna-runda i hamnen, och det är nästan löjligt hur mycket gladare och hoppfullare jag känner mig bara av att få lyssna på lite tuffmetal.
Följande fuckhits hanns med:
Laid to rest, LAMB OF GOD
(“See who gives a fuck!”)
Terrorize, CAVALERA CONSPIRACY
(“Fuck art/this/that/them – let’s kill!”)
Frontlines, SOULFLY
(“I don’t give a fuck, you don’t give a fuck, they don’t give a fuck – get back in the front”)
Killing in the name, RAGE AGAINST THE MACHINE
(“Fuck you; I won’t do what you tell me!”)
Och så den nästan finaste…
Inflikted, CAVALERA CONSPIRACY
(“Inflikted - show no mercy, muthafuckin’ wicked!”)
Där satt den. MUTHAFUCKIN’ WICKED!
Som sagt, det är ganska barnsligt att en sån enkel och töntig grej lyfter upp mitt sinne, men jag klagar inte. Sen är det visserligen lite frustrerande att jag i min hjärna skriker med så högt och inlevelsefullt att jag ibland har svårt att hålla det till en mimkonst. Kan bli lite onödigt mycket liv om man gapar till nåt tourettesliknande inne på Coop...
... men å andra sidan; I don’t give a FUCK! ;)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
